Nästan en vecka har gått sedan jag slutade blöda efter mitt missfall. Och av hela mitt hjärta hoppas jag att det inte tar flera månader innan jag blir gravid igen. När jag blev gravid med B så försökte vi inte ens, jag åt minipiller och märkte först när jag var i vecka 9 eller 10 att jag var gravid, jobbade mycket då och hade inte en tanke på att mensen inte hade dykt upp som den borde. Slarvigt kan tänkas men det var så det var iallafall. Kanske är det därför det känns så jobbigt nu för att det gick så lätt förra gången. Först flera månader innan jag blev gravid och så blev det ett missfall. Men det var väl helt enkelt inte meningen att det skulle bli just detta barnet. 

Nu får vi tänka frammåt, det jobbiga nu är att jag inte har någon som helst aning när mensen kan tänkas komma tillbaka. Förhoppningsvis så kommer jag väl känna när ÄL kommer (som jag brukar) och då får man väl ett litet hum om när man ska se till att få till det. Men tills dess så är det bara att vänta och vänta...



Längat till en liten lingonplutt ligger i min mage igen.